Reumatism, reumatoid artrit eller RA som det också heter, är en sjukdom som karaktäriseras av kronisk inflammation i två eller flera av kroppens leder. Sjukdomen påverkar dessutom inre organ som till exempel hjärta/kärl, lungor, njurar eller mage/tarm. Varför inflammationerna uppstår är fortfarande okänt. RA kännetecknas av värk, trötthet och rörelsesmärta av varierande svårighetsgrad. Ett annat typiskt symptom på RA är ledstelhet, vilket är vanligt framför allt på morgonen. Reumatism förvärras ofta allt eftersom åren går, men inte i alla fall.
Fick mina första ledbesvär i tidiga tonåren. Knän och höfter som låste sig titt som tätt, stelhet och en molnande värk. Sökte hjälp -92 men eftersom man inte fann någon förklaring, så sas det att det antagligen berodde på min diabetes. Och utredningen lades ner...
Men problemen bara ökade med åren och våren -98 fick jag komma till en riktig reumatism-läkare som då ställde diagnosen reumatism. En behandling med Klorokinfosfat, Salazopyrin och Vioxx inleddes omedelbart, men trots det blev jag inte så mycket bättre.
Förra året bytte jag läkare till en mottagning i Farsta, där jag fortfarande går. Efter första undersökningen så stog dom och kliade sig i huvudet, och det gör dom fortfarande. För dom vet nämligen inte till 100% vad som händer i min kropp, om det är en kronisk inflammation eller inte. Det enda dom vet är att jag har alla symtom och nu bara ca: 20% styrka kvar i lederna.
Har slutat helt med en av medicinerna, som det visade sig att jag åt en farligt hög dos av i jämförelse till min vikt, och har nu även halverat medicin nummer två. Känns bra eftersom jag är helt emot tabletter och smärtstillande. Det hjälper ju bara för stunden och när effekten avtar så upplever man smärtan som tio gånger värre...
Jag har mina bra dagar och så dom som är mindre bra. Att leva med en konstant värk tar på krafterna, men på nåt konstigt vänster så lär man sig att leva med smärtan och slutar att tänka på den. Men visst om man känner efter - då är det inget roligt...
Men det värsta är nog stelheten, att inte kunna röra sig som man vill. Ibland är man instängd i en inte funktionsduglig kropp och man vill så mycket, men klarar så lite. Har hört att min ibland haltande, lite stela gångstil bara är charmig. Behöver jag säga att jag tyvärr inte tycker detsamma?
Vissa dagar kommer jag knappt ur sängen, andra så är jag tjejen som dansar på bardisken. Man vet aldrig hur man mår dag för dag. Ja så är det att leva med ledproblem. Det är en evig berg-och dalbana...
