Diabetes eller diabetes mellitus kommer från grekiska och latin, där diabetes betyder rinna rakt igenom och mellitus betyder honung. Detta ger i sig en bra beskrivning på symtomen dvs sockret tas inte upp i kroppen utan följer med urinen ut vilket ger de klassiska symtomen som ökad törst och stora urinmängder. Övriga symtom på sjukdomen beror på svårighetsgraden av ämnesomsättningsstörningen. Diabetes är en kronisk sjukdom som alltid kräver en åtgärd eller behandling.
Diabetes är ett tillstånd med kroniskt högt blodsocker. Man skiljer på typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Vid typ 1-diabetes har bukspottkörteln helt slutat att framställa insulin. Vid typ 2-diabetes - tidigare ofta kallad åldersdiabetes - är det vanligt att kroppens känslighet för insulin är nedsatt.
Fick min diabetes sommaren -90. Klassades först som typ 2, dvs den något mildare formen som oftast drabbar äldre. men som kan regleras med kost och/eller tabletter. Har flera släktingar med just typ 2 och det är ärftligt.
Mina sjukdomssymtom var viktnedgång och ökad törst, men i övrigt mådde jag inte speciellt dåligt. Eftersom jag fortfarande hade en viss insulinproduktion kvar så trodde man att jag skulle kunna hålla mitt blodsocker inom normala gränser genom kost. Det fungerade i ett halvår...
I början av december samma år fick jag börja med insulininjektioner. 5 sprutor om dagen... Att drabbas av diabetes är en väldigt tumultartad upplevelse och jag reagerade genom att förneka. Vägrade att lära mig saker och ting om sjukdomen, lyssnade vare sig på dietister eller läkare och när det var dags att ta sprutorna så överlät jag det åt någon annan och stirrade i taket.
Men så en dag vaknade jag ur min dvala och efter att ha tagit min första spruta - befrielse! För även om det är jobbigt att tvingas ta injektioner så är det ändå ännu jobbigare att gå på stenhård diet... Nu kunde jag börja leva mer normalt igen och jag accepterade min livssituation.
Redan -94 fick jag min första senkomplikation pga diabetesen - gråstarr. En sjukdom som gör linsen grumlig och som i regel tar flera år att utveckla. Men jag märkte synförsämringarna dag för dag... Efter 2 månader var jag i stort sett helt blind, det var ungefär som att dra en grå plastpåse över huvudet... :0/
Läkarna trodde att jag skämtade med dom, INGEN trodde att det kunde gå så fort, men så fort dom fått svart på vitt så blev det omedelbar operation där linserna byttes ut.
I dagens läge mår jag rätt bra. Det finns många bra hjälpmedel och mycket hjälp att få. Så att leva ett rätt "normalt" liv, trots att du har diabetes, är ingen omöjlighet. Det gäller bara att planera lite mer...
www.alltomdiabetes.nu
